Den svartklädda damen på Vännäsby kyrkogård

På Vännäsby kyrkogård, inte långt från Umeälven, vandrar en ensam skepnad i mörkret. Det är en äldre kvinna, klädd i svart, med ett huckle knutet under hakan. Hon går långsamt och framåtlutad, som tyngd av år och sorg. De som sett henne har ofta försökt närma sig, men mötet slutar alltid på samma sätt. Hon försvinner i tomma intet.

En sorg som aldrig släpper taget

Flera vittnen har berättat att de gått fram för att tala med kvinnan. Hon ska ha sagt att hon är på väg till sin mans grav. När förbipasserande erbjudit henne skjuts hemåt har hon vänligt avböjt. Om man släpper henne med blicken, ens för ett ögonblick, är hon borta när man ser tillbaka.

Det märkliga är att ingen verkar veta vem hon är – eller har varit. Ingen grav på kyrkogården tycks höra till henne, och ingen äldre dam i svart huckle har någonsin identifierats i trakten.

En skugga i dagsljus

Även om hon oftast syns i mörkret, har vissa sett henne mitt på dagen. Då rör hon sig långsamt längs vägen vid kyrkan, ibland nära kyrkogårdsgrindarna. Hon verkar oberörd av de levande runtomkring. Några har beskrivit en plötslig kyla i luften när hon passerat, en känsla av att något inte riktigt stämmer.

En kyrkogård med minnen

Vännäs kyrka har stått på sin plats sedan 1825, en enkel men vacker byggnad i grått, grönt och guld. Kyrkogården har länge varit en plats för minnen och sorg, men kanske också för något mer. Är den svartklädda damen en själ som aldrig förmådde lämna sin älskades sida? Eller är det en gammal berättelse som lever kvar, ett eko från förr?

Oavsett vilket kan den som rör sig vid kyrkan i skymningen hålla ögonen öppna. För vem vet – kanske står hon där igen, stilla och väntande.