Dannemora gruvor – Historiska djup och övernaturliga möten

I Dannemora gruvor, där järnmalm brutits sedan 1400-talet, sägs det att något mer än bara maskiner och arbetare rör sig i de djupa schakten. Berättelser om en gruvfru, som ibland visar sig som en vacker kvinna och ibland som en skrämmande gumma, har cirkulerat i generationer. Dessutom sägs gruvmylingar – själarna av de som aldrig fått vila vandra genom de mörka gångarna. Deras röster ekande genom den kalla stenen. Är det bara sägner, eller finns något verkligt i gruvans mörker?

Anor från medeltiden

Dannemora gruvor, belägna i Östhammars kommun i Uppland, har varit en central plats för svensk järnhantering i över 500 år. Redan 1481 dokumenterades brytningen av järnmalm här, och platsen blev snabbt känd för sin höga kvalitet på järnet. Malmen från Dannemora användes bland annat i Sheffields berömda stålproduktion, vilket bidrog till att göra både gruvan och regionen känd internationellt.

Under 1700-talet introducerades flera tekniska innovationer i Dannemora. Bland annat installerades Sveriges första ångmaskin här, även om försöket var långt ifrån framgångsrikt. Den imponerande gruvlaven, som idag är ett byggnadsminne, är ett av få kvarvarande monument över denna epok och markerar gruvans historiska betydelse.

Hitta hemsökta slott på vår ”Hemsökta slott – sida” Klicka här!

Gruvarbetarnas tuffa villkor

Gruvan har alltid varit en farlig arbetsplats. Vatteninträngning, ras och olyckor var vanliga, särskilt innan moderna säkerhetsåtgärder infördes. Under 1600- och 1700-talen användes barn som hjälpredor i de trånga och mörka gångarna, och deras arbete har gett upphov till berättelser om gruvmylingar – själarna av de unga som aldrig lämnade gruvan.

Det hårda livet i gruvan gav också upphov till folklore och ritualer. Gruvfrun, en skyddsväsen eller förvarnare, ansågs ha makt över arbetarnas öde. Om hon visade sig kunde det vara en varning om kommande olyckor – eller en påminnelse om att visa respekt för gruvans faror.

Dåtiden lever kvar

Idag är Dannemora gruvor en plats där historia och industriarv möts. Även om gruvan fortfarande kan komma att återupptas för brytning är det framförallt platsens historiska värde som lockar besökare. Dagbrottet ”Storrymningen”, som har anor från medeltiden, och den imponerande gruvlaven ger en känsla av den storskaliga industri som en gång formade både platsen och människorna här.

Gruvans föremål, som skänkts till Nordiska museet och Tekniska museet, berättar om tekniska framsteg och det hårda livet under jord. Vandringslederna i området erbjuder en möjlighet att utforska den omgivande naturen och reflektera över gruvans historia.

Gruvfrun och mylingarna

Det är dock berättelserna om det övernaturliga som många associerar med Dannemora. Gruvfrun, som sägs vaka över gruvan, har enligt vittnen setts i olika gestalter. När hon uppträder som en vacker kvinna, är det ofta för att locka ner nyfikna till de mörka gångarna. Som gammal gumma har hon en varnande roll, ofta innan olyckor inträffar.

Gruvmylingarna sägs ibland höras som dova röster eller barnaskrik i de djupaste delarna av gruvan, särskilt under tystare kvällar. Besökare och arbetare har rapporterat oförklarliga händelser – verktyg som förflyttas, kalla vindar i annars stängda utrymmen och en känsla av att vara betraktad.

Intresserad av hemsökta herrgårdar!