Studenten som blev biskop

Kymmenedalen · Finland · Sägenplats

En svartklädd herre lovade kunskap mot själen - femtio år senare förföll skulden.

Sägnen berättar om en student som inte kunde lära sig något förrän en svartklädd herre erbjöd honom kunskap mot att han efter femtio år skulle tjäna honom. Studenten antog och blev till slut biskop, men åren rann ut. När tiden var inne sökte han råd hos en ung präst innan han skulle möta sin fordringsägare vid en bro.

Det var en gång en student, som inte var i stånd att lära sig något. Han försökte först i lägre skolor och sedan i högre, — visst må det ha hänt sig i Sverige. Så skulle han en gång resa till Göteborg. När de då foro från en gästgivaregård och voro fyra eller fem verst därifrån, gick vagnen omkull och ajsorna (skaklarna) brusto för dem, och där gick ett och annat sönder. Så svor studenten till: »Ingen satan kommer nu och hjälper oss!» Med detsamma kom en schäs körande med en svart häst före. Herrn, som satt i schäsen, frågade: »Vad gör ni här mitt på landsvägen?» Han började beklaga sig, att det gick olyckligt till med dem. »Ja, jag hörde, att ni ropade efter hjälp» — det var den elaka själv, som kom där, och han sade: »Jag har här en klyftig betjänt, som snart kan jämka ihop sådana trän, så ni kan fara vägen fram». Så sade han ännu: »Låt nu min betjänt sätta sig i din vagn och sätt du dig i min trilla». Han gick då med honom i schäsen, och så foro de framåt. Så började studenten tala om för den där herrn, att han hade svårt minne att lära sig något och att han för den skull måste resa till Göteborg. Då sade den elake: »Jag ska lära dig, bara du lovar komma och tjäna mig efter femtio år. Lovar du det, så ska allt gå bra för dig, och du ska bli en hög herre». Då tänkte han: »Du måste vara den elake, men kanske jag ändå lovar, vem vet, hur det kan gå efter femtio år, när han giver mig så lång tid att leva ordentligt och bli till karl». Så gjorde de ackord, att han skulle lära honom. Och därefter behövde han inte mera stor lärdom. Han började lära sig allehanda, och det lyckades bra, så att han blev biskop. Men nu blev han en gammal karl, och de femtio åren började taga slut. Han hade noga uppskrivet, när han skulle börja tjäna den elake. När tiden gick ut, lät han spänna för sin vagn och började köra framåt längsmed vägen. Han hade kommit överens med den elake, att denne inte skulle komma hem efter honom, utan att de skulle mötas på en viss bro. Så kommo de körande förbi en prästgård. Så sade biskopen åt drängen: »Eftersom vi ännu ha tid, så ska vi fara upp till prästgården. Där är en ung präst, som jag vill tala med, förrän jag far bort». När han kom dit, så hälsade den unge prästen mycket vänligt på honom och bad honom komma in och språka. Men biskopen var så grymt sorgsen, att han just inte hade lust att tala något. Då började prästen fråga, hur det nu stod till, när biskopen var så sorgsen. Men han ville inte yttra sig på något sätt och giva saken till känna. Men till sist, när inte prästen slutade att fråga, så sade han: »Jag har gjort förbund med den onde, och nu är min frihetstid slut, och där på bron, som är en halv verst härifrån, ska vi träffas, och inte lär nu någon kunna hjälpa mig, nog lär han fara av med mig». Då sade prästen: »Inte behöver man vara rädd för den strunten, nog reder man sig alltid med honom». Det tröstade honom så mycket, att han började tänka: »Kanske du kan hjälpa mig», och så berättade han, hur det gick till, att han kom att lova sig åt honom. »Vi ska fara till det stället en halv timme förut», sade prästen och tog drängen sin med sig också. När de kommo till bron, så kom där en kvinna gående. Då sade prästen åt kvinnan. »Stå ni nu lite här också». »Nå, vad har prästen att säga?» sade hon. »Vänta nu lite», sade han, och så stannade hon. Så sade han åt dem båda, drängen och kvinnan: »Kommen nu med, så ska vi gå ned till stranden». Sedan sade han: »Nu ska ni vara här som faddrar, jag ska kristna den här herrn». Så döpte han biskopen på nytt och gav honom ett nytt namn, som han inte hade förut. När det var gjort och de kommo upp till landsvägen åter, så kom den elake körande på bron, där de skulle träffas. Så sade han: »Jaså, är du här! Hur har du så många med dig, fast du lovade komma ensam?» Då sade prästen åt biskopen: »Säg åt honom: 'Vad har du att beställa med mig?'» Han sade så. Då sade den onde: »Du är den samme, som jag har kontraktet med.» »Visa hit det kontraktet ditt», sade den unga prästen, »så att jag får se det». Den elake tog kontraktet fram ur sin väska. Han såg först på ena sidan, och där var tomt och intet, och så vände han om bladet och sade: »Se här var det skrivet och här på det andra stället också, men nu är här ingenting på någotdera stället». »Ja», sade den unga prästen, »eftersom du kommer och ljuger och. säger, att du har kontrakt, fast du intet har, så må du resa och låta oss fara i fred. Du har intet med oss att göra». Så fick han fara ensam och lämna biskopen där, när han inte hade kontraktet kvar. Så gav biskopen så mycket penningar åt den unga prästen, att han blev rik för den saken.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen.

FAQ

Var ligger Studenten som blev biskop?

Studenten som blev biskop ligger i Kymmenedalen, Finland.

Fler hemsökta platser i Kymmenedalen

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.