Sägner från Ore socken

Dalarna · Sverige · Sägenplats

2 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Ore socken i Dalarna, gjorda 1929–1932.

Kvarnar och malning. (Ore socken, 1932)

Kvarnar och malning. Ore. 1 Kvarnar och malning. A. Handkvarnar och andra enkla redskap för mal= ning och krossning. Innan tackjärnsmortler kommo i bruk, begagndes många primitiva redskap eller medel för kross= ning af t. ex. salt, kryddpipor, starkpipor (=hvit= peppar) och kaffe däräst det begagnades. Bland sådana primitiva redskap voro fig. No 1 och 2. Träjmorteln, No 2, hvari kaffet krossades, var ett ett urhålkat trästycke. Urhålkningen var wäjdäre (=vidare) upptill och trångärä (=trängre) ner åt bottnen ock så en pjutug (=spetsig) träpin= ne (= träjpinnä). Såltä gnugges mä jänom run= dom slettom sten (=saltet krossades på bordet med en rund, slätt sten). Kaffet kunde äfven guggas på bordet med en halfstopbutelj. ”Ta å gnugg nå smörsålt!” Smörsalt kallades allt krossat salt. / Ore. 2. En och annan handkwän (=handkvarn), snar= lik fig. 5, fanns i byarna och stenarna voro läjko wäjder (=lika vida) och tjockare åt mitten, hvarest hålet var plaserat. Understenen var också tunnare åt kanterna. Hålet i mitten på understenen var fyllt med en träplugg och i den såt (satt) en rund järnsprint, hvilken utgjorde axeln för sjäglan som skulle balansera öf= verstenen. Seglan var af björkträ och inpassad i några upphuggna spår på ömse sidor af hålet på öfverstenens undersida. Vid reglering af öf= verstenens höjning eller sänkning vid olika slags mäld (=det som skulle malas) kilades sjäglan med träkilar eller näfverlappar. Min farfar var an= delsegare i en handkvarn af svart, mycket hård sten= art, som ej behöfde hackas, vässas liksom de andra gråstenskvarnarna. Hon sades vara kommen ifrån Norrgie och kallades allmänt ”norka” till skillnad från andra. / Ore. 3. För 70 år sedan maldes på handkvarn allmänt gryn och malt, stundom äfven salt, men före skvaltor= nas (=skvaltkvarnas) tid äfven mjöl. Tiden för skvaltornas tillkomst är nog öfver 100 år. Men det fanns en och annan i bruk ännu på 1870-talet. Skvaltorna byggdes i någon icke alltför aflägsen, vattenrik bäck el. ström.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Uppsala (AFU), arkiv-id 04151, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Brödet och dess tillredning. (Ore socken, 1929)

Ore. 1. Brödet och dess tillredning. 1. Inledande frågor om bakning. Baka = båko (grädd pannkako, wåfflor, murbrutjä, aska, fram e grafven, a hårna). Ska du båko snart? Skall du baka snart? E bäked fårwiko -jag baka för tvänne veckor sedan. E ska ställ til mä bak. E a så sturt håjsåll, så e få båko jän dag hwärja viko – jag har så stort hushåll så jag får baka en dag hvarje vecka. Bak åjt isser ämner du! -klappa och kafla ut de här ämnena du! - Då dem bäked ti jul, huld dem å 3 a 4 dågo, så ä skuld räcka ti Matschmässo. läjkoså då dem skuld båko ti slogtidn - då de skulle baka till jul, höldo de på 3 à 4 dagar, så det skulle räcka till Mattias, 24/2. likaså då de skulle baka före höskördens början. Ä lufter båkodag e ållom gålom, dem håldå båko ti häljen. Det luktar bakdag i alla gårdar, de hålla med bak till helgen. Alla som deltogo i brödbakningen kallades bakokhälinger= bakkärringar. Inga karlar deltogo i baket. / Ore. 2. Gusslånä= Gudslånet, har sagts om alla matvaror. Gud signe brö= Gud välsigne brödet. Få e bess jän bröbit, e guss namn? -får jag tigga en brödbit e guds namn? Ä e stur synd ti jät så fint brö um wändågo. Det är stor synd att äta så fint bröd om hvardagarna. Gud förlåt, äfven: Gud förlåt mina synder, sades då man tog upp en tappad brödbit från golfvet. Att lägga bort en brödbit med avigsidan upp, ansågs för synd och vanvördnad för gud och gusslånä. We am do full guskelof brö yfwer wittern, men sämber blirä mä någo såjl. Vi ha, gud ske lof, bröd öfver vintern, men sämre blir det med något såfvel. We em bröloser. Vi äro utan bröd. We em matloser. We ament hwarken brö hall stråming. Vi äro utan mat, vi ha hwarken bröd eller strömming. Do e full så stur å gåmmol (=gammal) nu, så do kan tjän de folo (=tjäna dig maten). / Ore. 3. Brot sund skarpbullan e fyr dela! Skär sund tjåckbullan e skifvur! We am någer bullknalla, (lika ofta bröslånda) kwärr…några hårdtorkade bullar kvar.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Uppsala (AFU), arkiv-id 02088, upptecknad 1929. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Ore socken?

Sägner från Ore socken ligger i Dalarna, Sverige.

Fler hemsökta platser i Dalarna

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.