Sägner från Gislövs socken

Skåne · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Gislövs socken i Skåne, gjorda 1940.

Läkekonst (Gislövs socken, 1940)

Pessepleda – den skulle de få, om de kom över där någon kastat vatten och inte spottat se'n. Det var ofta att de gamle spottade där de kastat sitt vatten. När man kom förbi där karlar brukade ställa sej och pessa, skulle man spotta, eljest fick man en pessepleda vid ögat. (Den kunde även kallas stolsteg.) Hundvaltra – man fick värk i kroppen om man inte spottade tre gånger i den, när man gick förbi. Likadant med en hästtumla. Spendelen var nerfallen. De lyfte upp den med en sked. Hjässen var nerfallen – det var förskräcklig huvudvärk. Då skulle man ta fatt i en hårlock och rycka upp den; många gånger lossnade den. Det skulle smälla till, när hjässan gick upp. Det var bäst att man anlitade en person, som var lite mera erfaren. / Jag har inte hört att någon fått en orm i sej, men det var ett barn, som satt i en potatishög och fick en ödla i sej. Den lockade de upp med nymjölk. Tandvärk – ta en pinne och spetsa och sticka in under tänderna och få blod och sedan sätta in pinnen i ett träd av vad slag som helst. Då gick tandvärken av människan och på trädet. Revorm fick jag på lillefingern, och den kröp uppför till handen. Jag tvättade bort den med smörlake. Andra skrev omkring den med bläck både avigt och rätt. Har aldrig hört talas om halshuggna får. Jag vet de som botade den fallande sjukan naturligt. Den berodde på att modern hade blivit rädd för något. Första gången modern såg att barnet fick ett anfall skulle hon tiga stilla och klä av barnet och riva sönder linnet i kors på bröstet eller bita sönder det och ta av det bakifrån och lägga det på något som inte brann och sätta eld på det. Sen tog hon aska av linnet på nio ställen och gav barnet askan i vatten medan anfallet varade. Blev barnet behandlat så, var det säkert att det inte fick igen sjukdomen. / Gulsjuka – de fångade en liten råtta och stekte och gav den sjuka. (Ej hört att man botat med nio sorters gult.) Bölder, piggar – de kunde bli stora som en knytnäve.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04420, upptecknad 1940. Texten är här förkortad.

Tomtar (Gislövs socken, 1940)

Goenisse, somliga hade honom på vinden, andra på logen. De fick honom på så sätt, att de klagade och sa' att de inte kunde reda sej, då kom en liten rödhuvad gubbe till dem och sa', att om de ville ge honom det eller det, skulle han komma till dem och hjälpa dem. Men det var ju detsamma som att sälja sej till Skam. Han skulle ha gröt och mjölk varje kväll. Det var på ett ställe, det hade kommit nytt folk. De ville inte ha med Skam att göra. Där fanns en goenisse, men de gav honom ingen mat. Då drog han ifrån dem i stället och allting gick galet för dem. Bonden sökte för det; han skickade sin fru till en klok. Den kloke sa: "När ni börjat på en stack och inte fått den full, så blir det borte om natten allt utom själva stälen, den har han inte makt att ta. Nu när ni kört in, skall ni inte köra se'n solen / är nedgången och inte öppna någon dörr utifrån in till gården och hålla varje glugg stängd, så kan ni sätta er i fönstren och titta i solnedgången." De gjorde så, och det kom en liten rödhuvad pojke och for upp i stacken på gården och rev ner allt, men inget blev borta. Det var siste gången de såg honom. Se'n fick de behålla vad de hade. De kallade honom ondnisse, om han drog ifrån dem, annars goenisse, om han drog till dem. Det var två karlar, som tröskade åt en bonde; de fick aldrig tomt. De blev överens om att lägga sej på lon och se, vad som förorsakade det. Det kom en rödhuvad pojk med en börda säd och slängde. - De skulle sätta mjölk och gröt i en skål åt tomten var kväll. Gubbarna åt upp maten och gjorde vått och torrt i skålen i stället. Nissen sa', att han hade gått sju mil och burit sju travar råg, men det var inte annat än lort i hans skål. Se'n var de av med nisse'n. På gårdarna hade de alltid ett hål i ena hörnet på porten för hunden. Där brukade nissen krypa igenom.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04420, upptecknad 1940.

Troll (Gislövs socken, 1940)

Det var på ett ställe de hade en bortbyting. De kunde inte få den rätte igen. De sökte för det och blev lärda, att de skulle elda varmt i bakugnen, sopa den och ta barnet och sätta det på gresslan och skjuta in det i ugnen. Det gjorde de, och då kom deras eget barn genom skorstenen ner. "Vi har inte behandlat ditt barn illa, som du har gjort med vårt," sa' det (trollet). Det stod hett vatten i en gryta på spisen, och barnet fick den ene foten skållad. Och trollbarnet togs upp genom skorstenen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04420, upptecknad 1940.

FAQ

Var ligger Sägner från Gislövs socken?

Sägner från Gislövs socken ligger i Skåne, Sverige.

Fler hemsökta platser i Skåne

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.