Sägner från Arnäs socken

Ångermanland · Sverige · Sägenplats

2 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Arnäs socken i Ångermanland, gjorda 1927.

Spöken (Arnäs socken, 1927)

Här tala vi aldrig om gastar. Spöken kan man få höra talas om, men oftast heter det blott att den eller den ”går igen”. Spöken göra aldrig något ont. Men det är ju så, att folk bli rädda för dem. Det fanns för en tid sen två ’gampojkar’ 1) i Arnäs. De voro goda vänner och kommo överens om, att vilken av dem, som avlede först, skulle uppenbara sig för den efterlevande, såvida det var honom möjligt. Så dog en av dem. Han höll ord och visade sig för kamraten. Men denne blev så förskrämd, att han inte vågade tilltala spöket. Den döde kom igen gång på gång. Slutligen gick den efterlevande till prästen för att möjligen få veta, hur han skulle bära sig åt för att få fred. Prästen rådde honom att fråga _ 1) Gampojk, gammal ungkarl. / den döde, hur denne hade det, där han nu var. När han äntligen tog mod till sig och framställde frågan, svarade den döde: ”Dä ä klent, dä.” Sen for han av i ett eldsken, och kom inte igen mer. En döding visade sig ofta vid en rishög på Arnäs prästbol. Många blevo rent hjärtskrämda. Slutligen var det en karl, som tog och rev ut rishögen. Där fann han då en halvtömd brännvinsflaska. Det troddes, att den döde gömt flaskan i rishögen, medan han levde, och nu gick där och vaktade den. Sedan flaskan nu blev borta ur högen, försvann också spöket. En halvlapp bodde i en eländig stuga ett stycke bortom Stybbersmark 1). Hur det var, gick denne halvlappen en dag och hängde sig i en hölada. När man fann liket _ 1) By i Arnäs / fördes detta ned till kyrkbyn och lades in i likboden. Samma dag detta skedde, hade min (berättarens) far, som då tjänte dräng hos en bonde, varit i fjällskogen efter timmer. Det blev sent på kvällen. Då han körde förbi kyrkogården och likboden, såg han tydligt, hur den döde stod i dörren till boden. En annan gång kom samme man körande en kväll. Hästen tvärstannande. När drängen riktigt undersökte saken, fann han att hästen hade blivit vänd helt om och stod alldeles bakfram i skaklarna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01139, upptecknad 1927. Texten är här förkortad.

Spöken (Arnäs socken, 1927)

Två karlar sutto vid stranden vid byn Våge i Själevad. Då sågo de båda två en kvinna, som med lugna steg gick rakt ut på vattnet (Örnsköldsviksfjärden), tills hon därute förstorades alltmer och småningom upplöstes i dimma. Folkskolläraren A. Norenius i Domsjö, Själevad, hade förlorat sin hustru. En natt någon tid efter hustruns död låg och sov. I samma rum låg också hans lilla dotter, Vera. Plötsligt vaknade de båda. Norenius såg då sin döda hustru stå vid sängen. Flickan såg henne också och utropade: ”Å, se mamma!” Då försvann den döda med ens.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01139, upptecknad 1927.

FAQ

Var ligger Sägner från Arnäs socken?

Sägner från Arnäs socken ligger i Ångermanland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Ångermanland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.