Micks och korset på kyrkogården

Österbotten · Finland · Kyrkogård

På vad gick den druckne Micks efter ett kors till kyrkogården – och småjävlarna kastade honom i kanalen.

I Vörå utmanades den stupfulle Micks att hämta ett kors på kyrkogården mot ett halvstop brännvin. När han väl kom dit grep småjävlarna honom och kastade honom i kanalen, där han skrek tills prästen tillkallades. Hela natten igenom förföljdes han av likprocessioner, förtrollningar och en eldröd gestalt som växte sig jättestor, tills han slutligen läste Herrens välsignelse och slapp allt det onda.

Det var en karl, som hette Micks. En gång, då han var stupfull, började de bråka med honom, om han skulle våga gå efter ett kors till kyrkogården, så skulle han få ett halvstop brännvin. Han gick. Men en av de andra klädde sig i vitt och sprang genast till kyrkogården och ställde sig under sakristians fönster. Micks kommer, men som han ser den vita, tog han till fötters och sprang hem allt vad han orkade. Nu började de göra narr av honom. Han blev arg och gick en gång till. Då han kom till kyrkogården, togo smådjävlarna i honom och kastade honom i kanalen. Där plockade de honom, och han skrek. Skräddar-Erk hörde honom, så han gick till prästen och skulle ha honom att läsa ner smådjävlarna. Då prästen kom, frågade han vad han hade gjort, då han kommit i kanalen, men Micks svarade inte något. Så frågade prästen, om det var folk eller fan, men Micks svarade inte. Då skulle prästen läsa ner honom, ty han trodde, att det var fan, men då måste Micks säga, att det var folk. Prästen måste då hjälpa upp honom ur kanalen. Micks var rädd och skakade som en garnhärva. Prästen följde honom en bit på vägen. Då han kom ner för en backe, mötte han en likprocession. Micks blev igen förskräckt och for med fart hemåt. Då han kom till en stor sten, förtrollade fan honom igen, och rädd var han, då han kom hem. Men efter en stund tyckte han själv, att han var dålig, som iddes vara rädd för sådant där och sade, att fan skulle få regera, hur han ville, men inte skulle han vara rädd. Men han fick väl se. Om natten var det som ett vattenkvarnshjul skulle ha gått i farstun. Så sade Micks: »Vad fan är det, som dundrar i farstun?» Det kom in liksom ett litet barn. Då blev han något litet rädd. Barnet växte så stort, så att det räckte mellan golv och tak och blev eldrött. Det var en karl. Han gapade så mycket, så att han skulle ha kunnat sluka upp hela Mikael, och så räckte han handen åt Micks, om han ville följa med honom. Micks var rädd, så att han höll på att svimma. Han gick upp på ugnen, men där var det alldeles rött. Nu måste Micks taga till bönboken. Han läste Herrens välsignelse, och då slapp han allt fänskap.

Uppteckning ur Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS), arkiv-id SLS 37, upptecknad 1893.

FAQ

Var ligger Micks och korset på kyrkogården?

Micks och korset på kyrkogården ligger i Österbotten, Finland.

Fler hemsökta platser i Österbotten

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.