Köpmannen Dubbe och den svarta hunden

Sverige · Sägenplats

En väldig svart hund glodde under bordet medan den rike köpmannen räknade sina pengar – sägs ha varit den onde själv.

På Gotland gick rykten om den rike köpmannen Jacob Dubbe, som sades ha skaffat sin förmögenhet på orätt vis och stå i förbund med den onde. När någon plötsligt kom in fann de honom blek och förskräckt, och under bordet låg en stor svart hund med brinnande ögon, sade man, den onde i förklädnad. En annan gång hörde hans kusk en osynlig närvaro ansätta honom i vagnen. Berättaren tillade dock att avund nog låg bakom skrocket.

Den svarte Hunden

Allmogen på Gotland tror att den rike och mäktige köpmannen Jac. Dubbe var en särdeles hård och trätosjuk menniska, och att han föraktade Guds ord, och att han ej alltid på bästa sätt hade förvärfvat sig sin stora rikedom — mäst på strandningar; utan att han hade stygga hemliga besök och stod i förbindelse med den onde. — Så sades det, att, då engång någon kom hastigt in till Dubbe, hade han varit dödsblek, blifvit mycket förskräckt och med darrande händer och i största hast åter nedlagt i ett skrin de stora penningebundtar, han just då stod och räknade. Men under bordet låg en stor förfärlig svart hund, som glodde på Dubbe med brinnande ögon — denne skulle varit den onde, som besök[t] Dubbe, hjelpt honom att räkna hans blods-pengar, och nu i en hast förskapat sig till den store svarta hunden. Åter en annan gång, då Dubbe ensam i sin stora täckvagn reste ur staden, hörde hans kusk till sin förskräckelse tydligt på Sveidebacke, att Dubbe ej längre var ensam i vagnen, utan att någon der hårdt ansatte honom och kunde nu ej längre lämna honom förskoning enligt kontrakten. Denne var den Onde, som anfäktade Dubbe; och han måste tigga och be för själ och pina och måste till och med kalla den Onde för »Farbror», bara för att slippa följa med honom bort. Allt detta hade kusken hört, och Dubbe var derefter vid hemkomsten blek som ett lik. Anm. Den tiden Consul L. N. Eneqvist ännu var så rik och mäktig (genom strandnings-affärer), gingo bland menige man dylika skrock-sägner om honom; men, sedan han nu för länge sedan har vida mindre, hörer man ej talas om sådant prat: således är det afunden och hundsjukan, som är upphofvet till snacket!

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen.

Fler hemsökta platser i närheten

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.