Hunden under spelbordet i Mulseryd

Småland · Sverige · Sägenplats

En ivrig kortspelare böjde sig efter ett tappat kort — och fann en svart hund med eldögon under bordet. Han rörde aldrig kort igen.

I Mulseryd berättas om en gubbe som spelade kort natt och dag. En gång när han tappat ett kort och böjde sig ner för att ta upp det fick han se en stor svart hund under bordet, med ögon som eld och lågor ur halsen. Efter den synen tog han aldrig mer i ett kort.

Spökeri (Mulseryds socken, 1935)

De lånade ben från kyrkogården och hade på sej för ohyra, men de var tvungna att bära tillbaka dem efter viss tid, annars fick de inte vara till freds för den döde. "Kämpa" hade plockat upp en hoper stickor invid kyrkogården och hade fått ett ben med bland dem. Det bullra' om natten utanför. "Vem ä dä?" "Dä ä Pelle, jag vill ha mitt ben igen!" "Dä ska du få, men du får vänta tills det blir dager," sa' Kämpa. De kunde gå till kyrkogården och fråga de döda. Det var en skräddare, som gick dit och frågade, om hans hustru skulle leva eller dö, hon låg sjuk då. Det var dagarna före jul. Han fick vänta till klockan tre på natten, innan han fick svaret: "Hon dör, och du kommer strax efter." Far träffade skräddaren, när han kom och var på hemväg, och då talte han om detta för far. En i Ryr hade blivit av med en hoper silver, och han gick / till Mulseryds kyrkogård och frågade en död, vem som tagit det. Han fick till svar: "Det har din egen bror gjort; låt mitt stoft vila i fred!" Det var när som helst man kunde gå och tala med de döda.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03563, upptecknad 1935.

Vattenväsen (Mulseryds socken, 1935)

Min farfar hade sett näcken i kvarnen i Sågevika vid Röksberg många gånger. Det var en liten gubbe med röd toppluva. I- bland började kvarnen gå oredigt, och då brukade den som mol springa ner i unnerkvarna; då satt näcken och höll vattenhjulet. Om man då kastade till honom en tvåöring, då gick kvarnen se'n så för stööet (stolligt). Näcken kunde lära folk att spela. Då skulle man gå till honom och ha sin fiol med sej och be att få lära sej spela. Näcken svarade, att han skulle lämna ifrån sej fiolen och komma igen efter viss tid. När han sedan kom igen, så höll näcken fram två alldeles lika fioler, och om han då inte hade tagit sin egen fiol, så hade han inte fått lära sej. Men han hade lagt ett litet hagel i sin fiol, och han lyfte på fiolen och kände, att haglet var där, och så tog han den. Han behövde inte / lära sej, för han kunde spela med detsamma lika bra som näcken. Men det var ett stycke, som han inte fick spela, för då skulle han inte rå med att sluta.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03563, upptecknad 1935.

Tomtar. (Mulseryds socken, 1935)

Det var en dräng, som fick stå på logen och tröska jämt, och det tröt aldrig i ladan, för bonden hade en tomte, som drog dit. Han talte med bonden i gården intill om det, och då sa' den bonden, att han skulle skita en liten hög i ladan, och det gjorde drängen. Då flyttade tomten över till granngården, och det gick utför för folket på det första stället.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03563, upptecknad 1935.

FAQ

Var ligger Hunden under spelbordet i Mulseryd?

Hunden under spelbordet i Mulseryd ligger i Småland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Småland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.