Gästgivaren Lars Johansson i Tingsås

Småland · Sverige · Sägenplats

Rummet var fullt av onda andar och han kunde inte dö — och en svart hund sprang under kistan ända till kyrkan.

I Tingsås berättas om gästgivaren Lars Johansson, som låg sjuk men inte kunde dö förrän prästen kommit. Rummet var då fullt av onda andar, men prästen lät öppna fönstren och gav honom nattvarden, varpå Lars dog så fort prästen satt sig i vagnen. På begravningen vägrade hans egna hästar dra likvagnen, och en svart hund sprang under kistan ända till kyrkan. Prästen, som kunde se i graven var de döda hamnade, suckade över att Lars hamnat i avgrunden.

Spökeri (Ränneslövs socken, 1940)

Hemma i Ränneslöv finns det en mosse, som gränsar alldeles intill Våxtorp. Den kallas för Värstorpa mosse, och där ska de ha lagt ner en lafogde på Vallen i Våxtorp. De hade lagt ner honom levande och slagit en påle igenom honom. Han hette Rasmusson, men de kallar honom för Pål Rasmus också. I min barndom hörde vi ibland, att det skrek i luften, och då trodde folk, att Rasmusson spökade. De sa, att "myringen skrek". Det finns en källa i Våxtorp vid Axelvolds gård, och där har Pål Rasmusson blivit manad ner. En präst i Hasslöv var ute och körde en natt, och då råkade han ut för honom. Rätt som det var, så tydde (= förmådde, orkade) inte hästarna dra, och då sa prästen till drängen, att han skulle gå av och skruva ur det vänstra framhjulet och så köra sen igen. När drängen hade gjort det, så / sprang det en svart hund bredvid och drog, och det var Pål Rasmusson. När prästen kom hem, så var han inne efter en bok, och så for han till Axelvold och manade ner honom där. Källan ligger i Axelvolds trädgård, och de har försökt att fylla igen den, men det är lögn, att det går. Han ska få ta ett hanafjät vart år mot Våxtorps kyrka, men vart skottår tar han ett steg tillbaka. Det står en stor pil vid Menlösa gård, och i den brukade Pål Rasmus ha sitt tillhåll. Så kom det en husar ridande förbi en natt, och då skramlade det med ett betsel uppe i pilen. "Hör du Pål Rasmus", sa husaren, "ska vi ria skees fram te Våxtorpa kyrka?" Det var Pål Rasmus med på, men de kom överens om att husaren skulle få skjuta och ladda om så fort han kunde hinna med på samma gång som han red, och för vart skott skulle Pål Rasmus rida tillbaka lika långt som skottet hördes. Husaren sköt och laddade, och Pål Rasmus vände om, och han kunde inte ta samme väg heller, för husaren höll sig inte på vägen utan gav sig ut på åkrarna och tvärsöver fårorna, och / det kunde inte Rasmus. Så när husaren kom fram till byn, så fick han ryggat in hästen på ett ställe och ropade åt dem, att de skulle skjuta spjället.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04447, upptecknad 1940. Texten är här förkortad.

Kyrkogrim (Tingsås socken, 1940)

Var de bygger en kyrka, ska det bli en kyrkogrim. Min mormor var och gjorde dagsverken, då de byggde Tingrås kyrka, och då begrav de en levande hane där. Det blev kyrkogrimmen. Det är nog på samma sätt med gluppson, det är nog en so, de har begravt. Det är alltid en hane på sådana kyrkor, där de har grävt ner en levande hane, så det kan man själv se, om där finns kyrkogrim. De gräver ner när de bygger andra hus med, de grävde ner något under Konserthuset i Hälsingborg, men jag vet ente vad det var, och det var nog inte många, som fick veta.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04447, upptecknad 1940.

FAQ

Var ligger Gästgivaren Lars Johansson i Tingsås?

Gästgivaren Lars Johansson i Tingsås ligger i Småland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Småland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.