Den inbundne gubben i Karlskoga

ingen · Sverige · Sägenplats

När tiden var ute hämtades han mitt under kalaset – kvar blev bara blodfläckar.

I Karlskoga sägs att de "kloka" stod i förbund med den onde, som hjälpte dem men en dag krävde dem själva. En sådan gubbe firade kalas när den onde kom för att hämta honom. Gästerna ombads bortse från saken, men plötsligt slet den onde tag i gubben och for ut genom fönstret. Kvar på golvet syntes bara ett par blodfläckar.

Övernaturliga väsen (Karlskoga socken, 1927)

Tomtar. När kvarnhjulet inte vill gå, sa' dom, att det var en tomtgubbe, som höll i hjulet, därför att han var arg för något. – Min farmor tala om, att när hon var ute ō åkte en gång, kom det en tomtgubbe ō bad att få åka med, ō det fick han. Han tackade för skjutsen, när han gick. Skogsråa. Skogsråa hölls vid milerna, ō när det brann i milan sa' hon till. Hon ropa dom vid namn, ō kom dom inte då, så tog hon bort dörra, så di' va' pocka te' å gå ut. – Skogsråa bjöd en gång en kolare pengar, men han vågade inte ta dom, för han var rädd för henne. När dom byggde Tidö slott åt Axel Oxenstierna, sa' dom, att det blev mer byggt på nätterna än om dagarna. Det var "såna", som byggde där då. Klokskap. Om man hade blivit sjuk vid vatten skulle man offra 2 nävar salt i källa. Så blev man bra.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00973, upptecknad 1927.

Magiska gester, tecken, tal och färger. (Karlskoga socken, 1939)

A. Gester med magisk betydelse. Man spottade tre gånger efter den, som en kunde tro skulle trolla på en. Detsamma efter kättare och alla sådana som en kunde tro om något ont. Kom en virvelvind /"finne"/ så skulle en spotta efter den. Och om det var dåligt luft som körde emot en så gjorde en på samma vis. Innan en tog hatten eller mössan på sig, om en varit på främmande ställe, där en inte trodde dem med att jämt så spottade en tre gånger i den, innan en tog den på sig. Om en katt sprang över vägen, så spottade en tre gånger och detsamma om en denne sprang framför en. Om en hade ont i munnen så spottade en i en trasa tre gånger och kastade från sig. - Efter flåtten /hästslaktaren/ spottades tre gånger. / En kunde spotta när en ville visa förakt för någon person - t.o.m mitt för näsan för honom. Det var allt riktigt försiktigt skulle vara. Om en person fick fallensjuka så skulle en skynda sig att böja upp tummen på honom. Då skulle inte anfallet bli så farligt. En brukade håna varandra genom att "räcka lång näse" Man satte tummen intill näsan och sprikade ut fingrarna, mot den man ville håna. Så hånade man varandra genom att klappa sig i ändan. Man vände då ändan till den man ville håna. Ville man reta någon sträckte man ut det vänstra pekfingret och "brynte" på det med det högra pekfingret. Fula kärringar tog upp kjolarna och visade baken om en retade dem. Om skärtorsdagen gjorde di tjärkors på fähusdörrarna, för att inte häxorna skulle kunna göra ont åt djuren. Kvinnfolken gjorde kors i smörslagan med en kniv, för att smöret skulle bli drygt. / När en skulle bota för knarren, så högg en i kors på ett råghalmstrå, som lades över handleden. Innan slaktaren stack, beskrev han ett kors i luften med kniven. Så brukade de skära ett kors i levern, när di hade slaktat. När en hade skott hästen, så tog en hammaren eller tången och korsade under hoven. Om en hade blivit "gastkramad" så tog de en kol och förde runt en tre gånger.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04315, upptecknad 1939. Texten är här förkortad.

Troll (Karlskoga socken, 1939)

Trollen bodde i bergen och litet varstädes. Di kunde vara i skogen också. Det minns jag mor kunde säga till mig: "Akta dig, så du inte kommer ut för trolla i skogen." De var farliga, för de kunde ta en med, så att en aldrig hittade hem mer. Di hade fått en bortbyting på ett ställe som di fick bortbytingen att tala. Och han sade då: "Mycket har jag sett i mina dagar och 15 hustrur har jag diat och så gammal är jag som den äldsta gran på Tivedskogen." Då gick de och letade reda på den största och äldsta granen på skogen och högg ned den. Då dog bortbytingen. Det var trollen som hade lämnat bort honom och de hade gett en ed att han skulle leva så länge en viss gran stod. Om trollen och bägaren tala mor, när jag var liten. / Men jag minns inte att tala om hur det var. Mor hade hört den i sin barndom, förresten allt det hon talade om för oss barn. Trollen hade alla skatter som var i bergen och stenarna. De höll det så att ingen kunde se det eller komma åt det. Kom en över deras skatter, så skulle en kasta stål över dem, för då kunde de inte ta det från en. Det var troll allt det här, som en inte kunde se. Och en kunde komma ut för dem var som helst i skogen. Di kunde komma skymtande som en eldkula eller annat runt bylte. Skrämd var en för dem för det var inte något gott med dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04314, upptecknad 1939.

FAQ

Var ligger Den inbundne gubben i Karlskoga?

Den inbundne gubben i Karlskoga ligger i ingen, Sverige.

Fler hemsökta platser i ingen

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.