Botemedlet med trebandskvasten, Nysund

Närke · Sverige · Sägenplats

Fick man förfärligt ont i ryggen, sa de att ett slag med en trebandskvast skulle driva bort det onda.

I Nysund levde en folklig kur kvar med rötter i tron på trebandskvasten. Den som drabbades av svår värk i ryggen kunde enligt sägnen bli botad om någon slog honom över ryggen med en kvast bunden med tre band. Då skulle det onda ge med sig och försvinna.

Lucia (Nysunds socken, 1936)

Vid 4- à 5-tiden på morron skulle de opp vid lusse o förr också, för de måste ut o tröska, de hade slagtröskning då. Tröskningen kunde inte bli färdig till lusse, blev den färdig till jul, så var det bra. Jag har hört något om att de skulle risas på lusse, men jag vet ej riktigt hur det var, det var väl för att de skulle komma opp o inte bli "lusa." "Lelle julotta" kalla man lusse, då skulle det vara "lussefrukost." Det var lite mer mat då än vanligt o alltid en sup innan man gick ut o börja tröska. I en del gårdar hade de för / sig att de skulle tröska tio "la" (lager säd) före lussefrukosten, då tröska de fyra. Maten var olika på denna allt efter råd o lägenhet, men ost o sup skulle det alltid vara. Fick man inte "lussesup", var man missnöjd hela dan. Och "lussegröt" hade de också på en del håll, det var "viter gröt", risgrynsgröt. De hade talgdankar till ljus, för själva ljusstöpningen var efteråt, försåvitt de inte hade ljusformar på sina ställen. Jag minns inte om julslakten alltid var gjord före lusse. Lusse uppkom därigenom, att det var ett troll eller gammal häxa som var ute då på morron. Och så långt hon såg blev marken / förbränd. De skulle de "ta henne av daga" genom att gå opp tidigt så hon inte såg så långt, hann att se så långt omkring. Lussebrud vet jag inte att det förekom här förr o ingen sång på lussemorron. Både kor o får fick lov att ha lite finare lussefrukost de också. Halm på golvet till lusse vet jag ej om, men hackat granris hade de där. I Kristinehamn var en stor torgdag före jul som de kalla "lussemarken", det var en stor svinmarknad, de hade så fult där av slaktade o skållade grisar, o svinkroppar i alla åkdon. Vi hade allt mer stor- / artat här til jul än till lusse, lusse vara bara "lelle jula." De fick inte gärna mer än varsitt glas brännvin på lussemorron. Och sedan på dagen fick man vanligen ge sig av till skogen för att hugga där.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03881, upptecknad 1936.

Rövare och dråp (Nysunds socken, 1942)

Omkring en halv mil från gränsen mellan Värmland och Närke, åt Finnerödjahållet till, finns en brant backe, kallad Stumperudsbacken. En liten bit ovan backens krön, något tiotal meter inne i skogen ligger en liten stuga där, enligt ryktet, omkring mitten av förra århundradet ett mord blivit begånget. Det lilla stället hade ej det bästa rykte och platsen var ett tillhåll för många av landsvägens vandrare. En dag hade ägaren till stugan i den lilla kyrkbyn träffat en av de dalkullor som ofta då för tiden vandrade omkring med sina varor. Han bjöd henne med hem och därifrån kom hon aldrig mera. Efter åtskilliga år kom en äldre man vägen fram för att söka efter sin försvunna dotter, som han dock aldrig återfann. Under många år talades om den försvunna dalkullan, att hon blivit mördad och i den mörkaste vrån i det lilla köket påstods det finnas blodfläckar som aldrig gingo att skura bort. Kullan själv skulle vandra omkring i den mörka skogen, det berättas om hästar som stannade på vägen, hejdade av någon för körsvennen osynlig varelse. Många vågade ej gå vägen fram efter mörkrets inbrott av fruktan för spökerierna. För omkring 50 år sen berättade en / person om hur han en kväll passerade förbi vägen som ledde till stugan. Där stod då en kvinna och i tanke att det var en bekant hälsade han med orden: "Står du här?" Men i detsamma försvann skepnaden. Den gamla stugan står ännu kvar, nu rödmålad, och med vita knutar. Den täta skogen är delvis nerhuggen, bilarnas strålkastare ha nog skrämt bort alla spöken och gåtan om hur dalkullan försvann kommer nog aldrig att bli löst. Men ännu drar nog mången ensam vandrare en suck av befrielse när han har Stumperudsbacken bakom sig. L.J.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02172, upptecknad 1942.

Svartkonst (Nysunds socken, 1936)

En gumma i Klippan här i Nysund bota ormbett. En gång bota hon en ko på ett ställe här, då rörde hon i krubban o gav henne en brödbit som hon haft med sig hemifrån. Så muttra hon nånting, o då svor hon bland annat, ty de måste svära när de botar. Men kon blev bra. Det var en i Koltorp i Kvistbro sn. som kunde trolla lite. När det var bonde i torpet Brunstorp här under Ölsboda, så var det ett år som korna aldrig gick hem om kvällarna. De gick o tala med gubben. "När körde ni iväg korna i morse?" sa' han. / "Klockan åtta", sa' de. "Mellan sju o åtta i kväll kommer de hem också," sa han. Och vid den tiden kom de också som skjutna ur en kanon. Men dagen efter var det lika illa. "***Kôler-Erker" (Kolar-Erik) kalla de gubben. Det var en också som bodde lite längre in i Kvistbro sn., de kalla honom "Ann-Lis-Kalle" (Anna-Lisas-Kalle). En ko här på ett ställe gick bort när hon skulle kalva. De gick efter honom, o han gick opp på skullen över kons bås o gjorde nånting, men de visste inte vad han gjorde. Men vid samma timme på dagen som de saknat kon så kom hon igen o hade en stor kalv med sig. Hon kom i full fart, o de hann inte öppna grinden för henne, utan hon satte full fart över gärdsgården. Ann-Lis-Kalle hade "svartboka" / också. Han var en gång på ett ställe här, o de ville titta i denna, men det fick de inte. De ville då, att han skulle visa dem litet av vad han kunde. "Ja, ja ska vise er lite," sa han. "Den förste som kommer o åker här förbi ska selstickera hoppe ur för." Det kom också en snart efter, o selstickerna hoppa ur, o skäckerna föll ner. Den, som körde, satt kvar o höll i tömmarna, han hade vagn o åkte i.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03879, upptecknad 1936.

FAQ

Var ligger Botemedlet med trebandskvasten, Nysund?

Botemedlet med trebandskvasten, Nysund ligger i Närke, Sverige.

Fler hemsökta platser i Närke

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.