Snarums kyrka

Snarums kyrka, belägen i den idylliska Modums kommun i Norge, har en historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Men förutom sin vackra arkitektur och långa traditioner har kyrkan också blivit känd för något annat – berättelserna om det övernaturliga. Det är en plats där historia och mystik går hand i hand, och där flera vittnesmål tyder på att kyrkan är en av Norges mest hemsökta kyrka.

Märkliga ljud och osynliga steg

Trots kyrkans lugna exteriör är det många som vittnat om oförklarliga händelser innanför dess murar. En av de mest omskrivna personerna som delat med sig av sina upplevelser är Kallskapellan Steinar Sund. Han har aldrig sett något övernaturligt i kyrkan, men desto fler gånger har han hört det.

– När jag stod i sakristiet öppnade sig plötsligt dörren till orgelläktaren. Jag hörde tydliga steg i gången, men när jag gick för att se efter, var det ingen där, berättade kapellanen i en intervju.

Hans upplevelser är inte unika. Två av hans söner har också hört fotsteg i kyrkan och upplevt märkliga händelser. Vid ett tillfälle såg de att luckan till kyrktornet stod öppen. När de gick för att stänga den hörde de ljudet av en dörr som öppnades och människor som rörde sig genom kyrkan – men platsen var helt tom.

Kyrkan som aldrig sover

Snarums kyrka har stått på sin nuvarande plats sedan 1869, men det har funnits en kyrka här sedan medeltiden. Den ursprungliga stavkyrkan ersattes 1702 av en timrad kyrka, och dagens tegelkyrka ritades av den norske arkitekten Georg Andreas Bull. Med sina vitmålade väggar och gotiserande detaljer har kyrkan en avkopplande atmosfär – åtminstone vid första anblick.

Men vissa menar att platsen aldrig riktigt är tyst, inte ens när den är tom. De rapporterade fotstegen och ljuden av dörrar som öppnas och stängs har skapat en känsla av att något från det förflutna fortfarande är närvarande.

Ett lugnt kapell – men en rastlös historia

Interiören i Snarums kyrka präglas av elegant enkelhet. Här finns en vackert målad altartavla föreställande ”Jesus i Getsemane,” skapad av Eilif Petersen 1898, och en katekestavla från 1590-talet med bibeltexter på danska och latin.

Men vad är det som gör platsen så kuslig? Vissa menar att det har med kyrkans historia att göra. På kyrkogården finns gravar från flera århundraden, inklusive ”Russerbautaen” – gravplatsen för två ryska soldater som dog i Norge under andra världskriget. Många kyrkor med en lång historia sägs bära på energier från alla de människor som en gång levt och dött i dess närhet, och Snarum är inget undantag.

Intresserad av hemsökta herrgårdar!

Spökhistorierna skapar fascination

Många som hört talas om Snarums kyrka har blivit fascinerade av historierna som omgärdar den. Det är inte varje dag som en präst, som kapellanen Sund, erkänner att han hört steg och röster i en kyrka. Traditionellt sett har kyrkans företrädare ofta avfärdat spöken som ”vantro” eller ”djevelens verk,” men i Snarum verkar berättelserna vara för många för att helt ignorera.

Kapellanen själv försöker hålla sig neutral:
– Vi slänger ju jord på kistorna för att de inte ska gå igen, skämtar han, men med en antydan av allvar i rösten.

Vad döljer sig i Snarums kyrka?

Det är svårt att säga exakt vad som pågår i Snarum, men det är tydligt att kyrkan inte är som andra. För den som fascineras av hemsökta platser i Norge och spökhus är Snarum en destination som lockar med sina gåtor. Platsen är en perfekt kombination av historisk skönhet och mystik.

Kanske är det bara byggnadens ålder som skapar illusionen av fotsteg och dörrar som öppnas av sig själva. Eller kanske finns det något mer – en energi som dröjer sig kvar från de människor som genom åren samlats här för dop, bröllop och begravningar.